Vad är pfas och varför pratas det så mycket om ämnet?

Per- och polyfluorerade alkylsubstanser, ofta kallade Pfas, har på kort tid gått från att vara en okänd kemikaliegrupp till att bli ett hett diskussionsämne i media, forskarvärlden och politiken. Anledningen är enkel: dessa ämnen bryts ner extremt långsamt i naturen, kan spridas över stora områden och har kopplats till flera hälsorisker. Samtidigt finns de överallt i vår vardag, från stekpannor och regnkläder till brandskum och industriprocesser.

Frågan många ställer sig är inte längre om Pfas är ett problem, utan hur stort problemet är och vad som faktiskt går att göra åt det. För att förstå utmaningen behöver man se både den kemiska bakgrunden, de praktiska riskerna och de möjligheter som finns för provtagning och åtgärder.

Vad är pfas och var finns ämnena?

Pfas är en stor grupp syntetiska kemikalier som används för att ge material vatten-, smuts- och fettavvisande egenskaper. Molekylerna kännetecknas av starka bindningar mellan kol och fluor. Dessa bindningar gör Pfas mycket tåliga mot värme, kemisk påverkan och biologisk nedbrytning. Därför brukar de kallas evighetskemikalier.

En kort, tydlig definition kan se ut så här:
Pfas är en samlingsbenämning på flera tusen industriellt framställda kemikalier som används för att skapa vatten-, smuts- och fettavvisande ytor. De är mycket svårnedbrytbara, kan spridas via vatten och luft och kan ansamlas i både miljön och levande organismer.

I vardagen dyker Pfas upp i många sammanhang:

– Impregnerade textilier, som ytterkläder, skor och möbeltyger
– Non-stick-beläggningar i köksredskap
– Brandsläckningsskum, särskilt äldre typer som använts på brandövningsplatser och flygplatser
– Livsmedelsförpackningar med fettavvisande ytor, till exempel vissa pizzakartonger och snabbmatsförpackningar
– Industriella processer, exempelvis inom metallindustri, ytbehandling och elektronik

När produkter som innehåller Pfas används, slits eller kastas, kan ämnena läcka ut. De hamnar i avloppsvatten, mark, slam och till slut ofta i grundvattnet. Därifrån kan de sprida sig vidare till dricksvattenbrunnar, sjöar och vattendrag.

Eftersom molekylerna är så stabila byggs halterna sakta upp över tid. Historiskt bruk, som användning av brandskum på övningsfält, kan leda till föroreningar som märks långt senare och långt bort från den ursprungliga källan.

Risker för hälsa och miljö

Forskningen kring Pfas utvecklas snabbt. Bilden som växer fram visar att flera av ämnena kan påverka både människa och ekosystem på olika sätt. Alla Pfas är inte lika farliga, men många beter sig likartat: de är svårnedbrytbara, kan spridas långt och lagras i organismer.

Några risker som ofta diskuteras är:

– Påverkan på immunförsvaret, bland annat försämrat svar på vaccinationer
– Hormonstörande effekter, till exempel påverkan på sköldkörteln
– Ökad risk för vissa cancerformer hos människor som exponerats för höga halter
– Påverkan på reproduktion och utveckling hos djur

När Pfas hamnar i miljön följer de vattenvägarna. De kan transporteras från mark till grundvatten och vidare till sjöar och hav. Fisk och andra vattenlevande organismer kan ta upp ämnena, vilket ger bioackumulering i näringskedjan. Rovfåglar, säl och andra toppredatorer har i vissa fall uppmätts med höga halter, vilket visar hur ämnena rör sig genom ekosystemet.

För människor är dricksvatten en central exponeringsväg. I flera svenska kommuner har höga halter av Pfas i dricksvatten lett till stängda vattentäkter och omfattande saneringsprojekt. Privata brunnar kan också vara utsatta, särskilt i områden nära flygplatser, brandövningsplatser, industrier eller deponier.

Osäkerheten kring långsiktiga effekter gör att många myndigheter och forskare argumenterar för att begränsa hela Pfas-gruppen, inte bara enstaka ämnen. Eftersom tusentals varianter finns på marknaden är det svårt att bedöma varje substans enskilt. Ett gruppförbud eller kraftigt skärpta gränsvärden blir därför ett sätt att hantera risken mer samlat.

Hur kan pfas upptäckas och hanteras i praktiken?

När Pfas väl spridits i miljön är de svåra att få bort. Därför är tidig upptäckt och systematisk provtagning avgörande. För verksamheter, kommuner och fastighetsägare handlar det om att skaffa en tydlig bild av både källor och spridningsvägar.

Några nyckelsteg brukar ingå i ett strukturerat arbete:

1. Kartläggning av möjliga källor
Tidigare användning av brandskum, historiska industrier, deponier och områden med mycket impregnerade material pekas ofta ut som riskpunkter. Genom att studera gamla kartor, rapporter och verksamhetsbeskrivningar kan man ringa in var provtagning bör starta.

2. Provtagning av mark, grundvatten och ytvatten
Specialiserade laboratorier använder avancerade analysmetoder för att mäta Pfas i mycket låga halter. Prover tas ofta i flera punkter och på olika djup för att förstå hur föroreningen spridits. Resultaten ligger sedan till grund för riskbedömning och eventuella åtgärdsförslag.

3. Bedömning mot riktvärden och lagkrav
Myndigheter sätter gränsvärden för dricksvatten och ger vägledning för vilka halter som kan accepteras i mark och grundvatten. Genom att jämföra uppmätta halter med dessa riktlinjer kan man avgöra vilka områden som kräver mer utredning eller sanering.

4. Val av renings- eller skyddsåtgärder
Filtrering med aktivt kol och jonbytarmassor är vanliga metoder för att rena dricksvatten från Pfas. I mark kan man ibland behöva gräva bort kraftigt förorenade massor eller installera barriärer som hindrar fortsatt spridning. I andra fall kan ett långsiktigt kontrollprogram vara tillräckligt, där halterna följs upp regelbundet.

5. Förebyggande arbete framåt
På längre sikt är den viktigaste insatsen att minska användningen av Pfas i samhället. Det kan handla om att välja andra material vid upphandling, ställa krav på leverantörer, fasa ut äldre brandskum och informera om risker kopplade till olika produkter.

För att hantera den här typen av komplexa frågor krävs både kemisk kompetens, kunskap om miljölagstiftning och praktisk erfarenhet av provtagning. Därför anlitar verksamhetsutövare ofta externa laboratorier och konsulter som kan ta ett helhetsgrepp, från provtagningsplan till färdiga beslutsunderlag.

I Sverige har exempelvis Aklab lång erfarenhet av analyser kopplade till Pfas, provtagning i mark och vatten samt rådgivning kring hur resultaten kan användas i det fortsatta arbetet. För den som vill få en tydligare bild av risksituationen i sin verksamhet eller på sin fastighet kan ett första steg vara att kontakta aklab.se för att diskutera möjliga undersökningar och analyser.